Whangamata, Nya Zeeland – Come on, Beach Hoppers!

I timmar har vi färdats på de slingriga vägarna norr om Tauranga på Nordöns östra sida. Vi började morgonens färd ännu längre bort längs kusten, i kustorten Ohope Beach. Där har vi andats sol och oändliga stränder i några dagar i eftersäsongens, och början av höstens, mars. När vi väl tagit oss igenom de många vägarbetena och köerna de orsakar i Taurangas utkanter, är det som att det åter går att andas. Ju närmare vi kommer den omtalat vackra Coromandel-halvön, ju grönare blir bergen och desto slingrigare blir vägarna.

6174616736_IMG_1146

Vi gör ett stopp för att äta falafel i gruvorten Waihi, än mer känd för att vara en av Nya Zeelands populäraste surfstränder, tillsammans med Raglan på västkusten och Piha alldeles utanför Auckland. Men vi väljer att köra vidare; det är sen eftermiddag och fortfarande många mil kvar på Coromandels slingriga vägar upp mot Whitianga, som är vårt slutmål.

Därför är stoppet vid stranden i Whangamata, även den en känd surf-ort, tänkt som en kort och lugn bensträckare. Men så blir det inte, för ju närmre Whangamata vi kommer, desto fler gamla bilar i olika färger möter vi. Och när vi kör in på huvudgatan i den lilla staden har vi plötsligt hamnat mitt i en stor och livlig bilparad.

6174616736_IMG_1152

Raggare trängs med surfare utmed gatan, många i tidstypiska 60-talskläder, eller med surfbrädor, i en salig och ljudlig blandning av människor, bilar, doft av grillad korv och öl i mängder. Glädjen är slående och vi inser att vi hamnat mitt i Nya Zeelands största rockn´roll, bil- och surfestival, Beach Hop. Den återkommer varje år, håller på i fem dagar och drar över 100 000 besökare. 2017 fick festivalen pris för att vara det bästa evenemanget på Nya Zeeland.

När vi väl lyckats ta vår ej så tidstypiska hyrbil ur paraden och hitta en parkeringsplats vid den lokala lilla brandstationen, inser vi att det kommer bli svårt att ta sig ut ur festyran på minst ett par timmar. Men vad gör väl det, kvällen är tidig och sålänge vi inte kör på någon kiwi-fågel i nattmörkret så finns all tid i världen att långsamt ta sig de sista slingriga milen till Whitianga.

6174616736_IMG_1154

Och ja, Whangamatas strand var vacker, med bränningar som må locka mången brunbränd och saltstänkt surfare, där de bor i sina kultiga Folka-bussar målade i pastellfärger vid stranden. Och tidningen New Zealand Herald har utsett Whangamata till Nya Zeelands bästa strand 2018. Men trots det, så är det minnet av den avslappnade och uppsluppna festivalglädjen som kommer att sitta kvar från lilla Whangamata – kanske för att känslan är så välbekant från min egen hemort – och kanske för att blandningen av hav, surf, grillat, öl, musik, bilar och uppsluppenhet så väl speglar det som så många gånger kan kännas som den folkliga, nya zeeländska själen.

6174616736_IMG_1149