Singapore – språkens och smakernas smältdegel

Singapore är en fascinerande smältdegel av människor, mat, språk och arkitektur. Av de nästan 6 miljoner invånarna bor cirka 90 procent i bostäder ägda av staten, och mer än hälften åker varje dag buss eller tunnelbana. Man måste måna om platsen i detta lilla land. Man bygger på höjden och med respekt för allas personliga yta och integritet och regler om nedskräpning har man lyckats skapa ett land som är rent, tryggt och välfungerande. Tunnelbanan går ofta, i tid och visst kan det vara fullt i vagnarna men det är tyst, lugnt och rent. Därför hamnar Singapore ofta högt i mätningar som görs om levnadsstandard och säkerhet.

2B322693-236C-4CB0-9DCD-E60C99FC829A

Men åter till det som skapar smältdegeln. Visst märks det brittiska kolonialarvet sedan våra grannar i väst grundade staden och landet 1819, men man funderar ständigt på vilken religion som egentligen dominerar eller vilka språk som är de officiella. Svaret på den frågan är av lika stor mångfald som språken man hör på gatan en tidig tisdagsförmiddag i Katong. Officiella språk är i Singapore idag kinesiska, malay, tamil och engelska.

Kineserna är den största etniska gruppen i Singapore, och utgör tre fjärdedelar av befolkningen på cirka 7 miljoner. Den kinesiska kulturen är framträdande överallt i form av tempel, mat, affärer och språk. Malayerna, ursprungsbefolkningen, är den andra största etniska gruppen, och härstammar såväl från Indonesien som från Malacka-halvön.

2FAB0F8F-B4A7-459F-BF50-946A80232D61

Indierna är Singapores tredje största etniska grupp, och framförallt maten finns överallt, långt utanför området Little Indias gränser. Euroasierna utgör mindre än 1 procent av befolkningen och har både europeiskt och asiatiskt ursprung,

Peranaker är ättlingar till kinesiska män och indonesiska eller malajiska kvinnor. De utgjorde eliten i Singapore då de stöttade britterna mer än kineserna. Många var handlare eller köpmän, eller arbetade inom bank eller med bostäder.

Katong, eller Tanjong Katong, är ett område i östra Singapore som från början var hemvist för residens och villor för de pernaker och euroasier som hade det välbeställt på tidigt 1800-tal och tidigt 1900-tal. Från början låg området närmre havslinjen, men flyttades inåt efter att Singapore blev självständigt på 1960-talet, eftersom behovet av bostäder var så stort.

D00A6AD1-AE67-4859-AB01-E6F9404AA895

På marknaden i Katong doftar det av det som pernakerna kallar Nonya; av mat som lagas med mycket kryddor och kokosmjölk. Mönsterrika och färgglada så kallade Nonya Kebayas, saronger, hänger på överfulla stänger. Hettan ligger tung över de små shophouses utmed gatorna. Man kan föreställa sig hur livlig kommers pågick här och hur pernakerna verkligen blivit en symbol för hur olika kulturer kan blandas och leva tillsammans, genom att ta med det bästa från varje  kultur. Precis det som hela den lilla nationen Singapore har blivit det mångkulturella och välfungerande land nära ekvatorn som det är idag. Eller vad sägs om thosai (indisk pannkaka), Shepherds Pie, indonesisk Nasi Lemak eller lite japansk ramen?