Saksún, Färöarna – Saga om sakral stillhet

Den lilla byn Saksún ligger i en Saksundalur, som går ända från Hvalvik och Streymnes. Älven Stóra har sina källor vid Saksún. De fåtal gårdar som finns här är spridda i dalen, i motsats till de vanliga klungorna av hus som finns i de flesta byar. Förr bodde här ett 40-tal personer, men den siffran är idag nere på 10-15 personer, eller ett fåtal familjer.

Dalen andas ro och stillhet. Det är tyst sånär som på älvens porlande och vågornas fräsande mot klipporna nedanför den lilla vita, grästaksbeklädda kyrkan. Den färöiska sagan, Færeyinga Saga, som skrivits av okänd och som berättar om hur kristendomen kom till öarna, känns mycket nära. Minsta by har en kyrka, och det är inte svårt att föreställa sig hur ”Fader vår” rabblas i många hem innan sömnen stänger ögonlocken.

6241676320_IMG_0490

Det finns en rå enkelhet i livsstilen på Färöarna, som känns sprungen ur det karga och obevekligt bergiga landskapet. Mörkret kommer tidigt på vinterdagarna, och öborna kurar i sina varmt upplysta bon. Vindarna är så starka och envisa att betong eller plåt inte räcker för att hålla taken och stomme på husen täta. Därför tätar man traditionellt med torv och klär in dem i trä. Gräs växer på taken. Det sägs att ett torvtak har en livslängd på 70 år.

Det är i denna dal allt borde ha sitt ursprung. Insikten känns så självklar, precis som sagorna om Hulðufólk, de mörka människoliknande varelser som sägs bo i stenarna. När dimman och skymningen kommer väntar man sig nästan att möta en av dem på den hala stigen.

Tiden är stilla i Saksún.