Reunion – egensinnigt i Indiska Oceanen

Han möter upp oss i hotellobbyn, just när jag är som mest upprörd över hotellets nonchalanta oförmåga och ointresse i att göra gästerna nöjda. Vi har bott på hotellet i fyra nätter och minst lika många gånger har vi bett om att få någon, minimal, information på engelska. Men allt från turistbroschyrer till skyltar, menyer och muntlig kommunikation är på franska eller kreol. Vårt klagomål bemöts med en strid ström av franska ord.

Ön Reunion i Indiska Oceanen ligger mellan turistparadiset Mauritius och den stora ön Madagaskar. Det är inte långt till det afrikanska fastlandet, men eftersom fransmännen efter kolonisationen valde att behålla Reunion men släppa Mauritius till engelsmännen, så tillhör Reunion än idag Frankrike. EU hjälper finansiellt till med en hel del, bland annat att bygga motorväg söderut på ön på stora pelare ute i havet – eftersom Reunion är en så kraftigt kuperad ö riskerar vägarna på ön då och då att stängas, då stenblock faller ner från bergen. Mauritius blev däremot självständigt från engelsmännen på 60-talet, och tar emot över 1,2 miljoner turister per år.

Det gör inte Reunion. Hit går inte många direktflyg från Europa, och turismen är kraftigt nischad mot vandring och cykling. Det borde vara attraktivt för många.

Han tar i hand, presenterar sig som Nico och säger att det är han som ska ta oss till flygplatsen. Han är i 35-årsåldern, välklädd och proper, och talar till vår stora förvåning en god engelska. Att komma in i hans luftkonditionerade bil är en skön kontrast till det irriterade uppbrottet på hotellet. På en digital skärm i bilens baksäte rullar ett bildspel med foton av honom själv tillsammans med ett otal sköna damer i vackra galaklänningar.

Bilen börjar rulla mjukt och vår propre chaufför ger snart en förklaring till fotona med de bedårande unga damerna och honom själv.

”I am proud to be Miss Reunion´s official driver”, säger han och ler i backspegeln. ”Just after I have dropped you at the airport, I must hurry to take her to perform in a television show”.

Nico verkar mycket stolt över det officiella uppdraget som han har per år, och åt de olika ”missarna” som utses. Det är ett prestigefyllt uppdrag, som inte ges till vem som helst.

”I have learned English”, fortsätter han. ”Not many people do that in this island. They want to hold on to speaking French. If I want more customers, I must know English to be able to serve them. I also have TripAdvisor and Facebook, please give me a comment there if you are happy customers”.

Vi kan inte nog hålla med Nico, när han släpper av oss på flygplatsen och stressar vidare mot Miss Reunions hem för att skjutsa henne till TV-showen. Reunion är en oförutsägbar ö – oavsett om det är bergens makt över vägar och människa, eller om det handlar om att trotsigt hålla fast vid sitt språk – för att på de mest oväntade sätt och i sista stund bjuda in besökare till sin lilla egensinniga del av Indiska Oceanen.